Jag vet inte om det är åldern, men jag tycker att det blir mer och mer jobbigt att åka hemifrån. Vill inte! Svårt att åka. Svårt att stoppa in resväskan i bilen. Svårt att slå igen dörren, å' låsa. Vet inte vad det är?
Den här veckan har innehållit två seminarier med övernattningar, i jobbets tjänst. Tisdag-Onsdag: Kursgård Balinsgholm, Onsdag-Fredag: Seminarium i Göteborg för alla kommunikatörer inom Landsting och offentlig förvaltning.
Allt intressant och lärorikt, men -jobbigt- (nä, gillar inte det ordet), jag menar -med hemlängtan-. Jag tror det är rätt ord.....
Mamma sa'; - Det är väl jättetrevligt att sova på hotell...! Men är det det? Känner mig mer o mer gammal, när man tar hissen ner till hotellfrukosten och tänker: -F-N, vilken dålig säng det var på det här hotellet. För tjugo år sen hade man tänkt..... f-n va baren stängde tidigt!?
-That's probably the way it goes, I guess?? ( För å' va' lite internationell i språket)
Fundering
Nu till en fundering som jag haft en tid... över ett ord..., ordet "LIVSPUSSEL" ???????
I media matas vi med ordet. I artiklar, insändare, kåserier och dokumenterär på TV. Låter det inte hemskt? Livspussel ????
Vad är det för ord egentligen? Hela JAG tycker inte om det? Får utslag?! Kan inte komma på varför..? Någonstans känns det som att man mellan raderna har rutat in livet i ngn sorts regel- och rutinverk, bara för att överleva tills............................................
ja tills vaddå??.................
tills man dör.................... ?? eller.. ?
Pussel lägger man ju.... och sen.. när det är klart... ja då är det ju klart... och då plockar man isär det och lägger det i lådan igen.... SLUT!
Det måste väl ändå vara mer i livet än att lägga pussel varje månad, vecka, dag, timme.....?? Till o från jobbet, hämta o lämna, handla nytt, slänga gammalt, handla nytt...
eller är det DET som är livet?????
Jag är för stor romantiker för att bara luta mig mot dessa tankar. Det kan jag inte acceptera helt enkelt! Varför finns det inte utrymme i vår vardag att kunna romantisera? Att var impulsiv, flexibel och lat tillhör inte dagens ingredienser till att se framgångsrik ut. Tyvärr.
Det låter alltid bättre att säga: "-Jag hann inte" än att säga; "-Nä jag prioriterade att ligga i sofforna och äta god mat tillsammans med familjen".
Varför är det så? Är det svenskt/nordiskt?
Är vi bättre människor, vi som bor i Sverige, om/när vi springer fortare och fyller dagarna i våra kalendrar?
Jag sökte på wikipedia.com på ordet "livspussel"
Ingen hit!
Frågan kom....
Menade du: livslust
Tjooohoooooo, än finns det hopp, när det hopplösa ordet "livspussel" inte finns på Wikipedia!!! Tänk att få frågan: - Menade du livslust ??? Är det inte underbart???
Tänk att en databas kan ställa frågan; -Menar du LIVSLUST??!!
Vart är vi på väg, vi människor? När en databas ställer en så elementär och humanistisk fråga..
God Natt!
PS. Om du kommer på nått smart ang "ordet" är du välkommen att skriva kommentarer här.
Over 'n' Out, A.