Ibland är inte livet gott!
När Döden besöker utan förvarning till exempel.
Den är ju inte så välkommen med förvarning heller.
Svårt att vänja sig vid tanken, rätt vad det är så är man inte här.
Rätt vad det är, så är inte en närstående längre här.
I kväll går tankarna till en vän som var den mest sunda o glada människan i världen.
Plötsligt brister aorta och med komplikationer, så finns personen inte mer....
Obegripligt! Hjärtskärande! Ont i hjärtat! Svårt att andas!
Även fast jag inte är religiös så får orden "Herren han ger och herren han tar" betydelse.
Ändå, när jag sitter med tåren på kind så tänker jag på den person som är och står närmast Dödens aktion.
Den person som står där kvar, ensam... Jag tänker på dig! Jag känner med dig! Jag lider med dig!
Ja, Döden är faktiskt aldrig välkommen.
Döden är den mest definitiva formen av adjö!