Just amazing

Liv, så värdefullt!

>> Se foto och läs storyn! Just amazing!>>klicka<<

Kort och gott ikväll.
Varken ord, reflektioner eller
meningar i rim kan mäta sig med något så stort!

Är man kärring när man tycker leopardmönstrat är snyggt?

Helt plötsligt vid något tillfälle, när jag skulle köpa ett nytt klädesplagg inför en fest, fastnade jag i butiken vid en ställning av leopardmönstrade tunikor. Tanken svävade i huvudet,... ja..hm.. ganska snyggt!? Jag kanske ska prova?

Innan jag hade hunnit tänka tanken klart slog medvetandet larm och sade ifrån. Nej! Det är bara kärringar och våp som bär sådana plagg! En vision uppenbarade sig för mig. Alice Timander mode- och galaprincessa, som ofta poserade i alla möjliga varianter av leopardmönstrat. Då tyckte jag det var otroligt dålig smak.... och nu står jag där själv och håller i leopardmönstrat plagg framför mig och speglar mig samtidigt. Vad händer?

Det finns ett uttryck som säger: -När en kvinna radikalt byter frisyr står hon inför eller mitt i en förändring. Jag undrar om det stämmer på klädsmak också? Är det något som händer när man kommer till en viss ålder? Obegripligt.

Tankarna kring detta ämne har roat mig mycket på sista tiden. Är det okej att komma i kortkort jeanskjol som visar mer av lårbenet än vad den döljer när man är 43? När slutar det vara snyggt med långt blonderat hår? När börjar det se patetiskt ut? Ännu värre, med extensions! Löshår på svenska. Är det så att 'jag' och många med mig,... samhället, lägger någon sorts värdering i vad klädstilen står för? Hur mycket signalerar klädstilen till omvärlden?

Avklippta trasiga, fransiga jeans. Är
det stilrätt vid 43, 63 eller 23?

Med risk för att få många upprörda känslor nu så måste jag ändå ställa frågan.

Är det chict när man någonstans 55+ och uppåt uppenbarar sig i lösögonfransar, blonderat hår med 'löshår', fransiga low cut jeans med hål på och conversedojjor som inte är knutna etc etc.... ?? Alla attribut som man vanligtvis ser på en 17-åring idag. Hur uppfattas man då? Hur vill man uppfattas? Är det vår jagt på ungdomen? Är man mer ungdomlig om man klär sig som en 17-åring? Eller är det mer som ett rollspel? Jag låtsas vara ung och går in i ungdomsrollen i och med att 'dräkten' är på. Kanske är det människors behov av att katalogisera andra människor som är drivkraften här? Behovet av att ha normer? Ja här finns det flest frågor och inga svar.

 

Jag vill inte lägga den här debatten i ett könsperspektiv... men det finns några få uttryck som relaterar till ålder och utseende för den manliga delen av befolkningen. Männen kritiseras inte lika hårt och har inte lika många skälls-namn som kvinnorna.

Stilikon? Knappast! Varken pippilottor, keps,
rutiga brallor eller jumpadojjor bidrar till
stilistisk förebild.

Kvinnor kan heta: tjej, brud, kvinna, kärring, ragata, rivjärn, bomb, klimakteriehagga, pinuppa, lolita, våp.. med mera..

Män kan heta: pojke, kille, yngling, man, gubbe, grabb, slips/kostymnisse, stekare, yuppie.. med mera..

Det finns säkert en uppsjö av fler benämningar både på män och kvinnor. Kanske finns det en tendens till att kvinnors öknamn är åldersrelaterade och mäns öknamn är mer statusrelaterade? Det är en högst ovetenskaplig slutsats ifrån mig och jag ska fortsätta fundera på detta.

I går skrev Daniel Björk en betraktande artikel i Svenska Dagbladets Kulturdel med tongivande ord som "stilbrott" och "åldersbestämt" om kvinnans stilregler kopplat till ålder. Intressant läsning, jag rekommenderar!

Artikeln eldade på min tankar om leopardmönstrat eller inte, gammal eller ung. Snart kommer jag väl från min bästa frisörska med helt NY frisyr också!!!! Gud förbjude, då är det förändringar på gång... det vill jag lova!

Såld på Italienarna

Hur gör man när man ska börja bygga sin vinkällare? Jag menar alltså inte källaren, utan innehållet. Vi har försökt börja vidga våra vyer på vinfronten.

För någon vecka sedan provade vi en Chablis för första gången. Jag har haft lite svårt för chablis-vinerna, men nu provade vi något nytt i den här genren.

Tro det eller ej, den var fantastisk! Som aperitif innan maten var det här vinet excellent.
Chablis Premier Cru Beauroy (nr 7125) Rekommenderas.


Lite variation på rödvinsfronten har vi också försökt oss på. I helgen som gick provade vi flaskan i mitten, Rua Pinot Noir (nr 6265) från Nya Zeeland. För mig en syltigare och mildare smak. Kommer nog inte tillhöra favoriterna tyvärr.

Flaskan till vänster Morellino di Scansano Riserva 2008 (nr 95674) från Italien ska bli spännande att prova. Vi är ju totalt sålda på de italienska vinerna.

Flaskan till höger är en av våra favoriter, Monti Garbi Ripasso (nr 5328), ett kraftfullt vin som i matväg passar till rött kött. Är ett prisvärt supervin.

Ja som du förstår, vi provar oss fram och jag ska tillägga att vi ligger inte i den nivån av smaklökar att vi kan säga: -En doft av tobak och en ton av rostat kaffe på hösten *ler*.
Det är på stor hobbynivå. Vi försöker att lära oss och framför allt njuter vi av ett riktigt gott vin både på tu man hand och i samvaro med goda vänner.

Tips emottages tacksamt på goda viner, hur man börjar bygga sin vinkällare och hur man kan utveckla sin smaklökar i att känna olika viners karaktär!

Hur som helst, ROLIGT är det att försöka lära sig! Väl mött vid "italienska" systembolagshyllan.

Plötsligt slog texten musiken

Musiken, det smörjmedel som många gånger får mig att inse, reflektera, tänka, jogga, älska, minnas, gråta, le, skratta och... framför allt att minnas och att känna historien.

Min farfar spelar nog en stor roll. En duktig cellist, som reste tillsammans med sin fru (min farmor) med Sandvikens Orkesterförening hela Europa runt och spelade, redan i början på 70-talet. Väst,.. som Öst! Redan som liten kommer jag ihåg hur han satt och övade, i timmar, på sin cello. Förstod inte alltid poängen, eftersom han spelade sin stämma i ett stycke. Lät alltid lite konstigt, för jag visste ju inte hur det skulle låta i sitt sammanhang, med alla andra instrument.

Varje gång jag lyssnar till en cello..
hör jag själen..
varje drag med stråken..
vibratot...
hör jag,...
cellons melodi för melankoli och innerlighet.
Kanske är det min farfars hopp, drömmar och önskningar jag hör?

Musik kan man kanske adoptera, låna, ta som gisslan eller låta blomma inom ramarna för sina egna tankar och visioner? Kanske är gråten till en betydelsefull musik en gisslantagning av någons melodi eller text? Jag som inte varit en lyssnare till texter, vände vid en tidpunkt... när behovet att se och höra texten blev större än att höra musiken.

Texten som alltid bara var utfyllnad, till de fina harmonierna och bas beatet, blev plötsligt viktig. Jag insåg konstverket i att kunna uttrycka allt som händer i livet i skrivna ord och att det är ett privilegium att kunna göra det. Det är faktiskt inte så lätt, om alla kunde det skulle vi ha mindre misshandel, krig och tortyr på jorden. Jag är övertygad om det.
Det finns en stor poet i Sverige som jag upptäckt sent i livet. Hennes texter har stor mening och ett djup mellan himmel och hav. En av hennes låtar har jag citerat inledningen på nedan. En text som har kommit att betyda mycket för mig.


"Det var evighetssekunder
tre korta andetag
hela livet vände
vem valde
inte jag
jag hörde ord från mina läppar
som aldrig vilat i min mun
tankar aldrig tänkta
som nya väggar i ett rum...
......."

Om du inte gissat ännu så är det Eva Dahlgren. Jag vill kalla henne poet. Det är en text som kommit betyda mycket för mig. Jag fascineras av att en person kan skriva något, som en annan person kan känna som sitt eget uttryck. Klicka på filmklippet och du kan lyssna också.






Nu är det åter läggdags igen. Konstigt, det känns som jag tänker bäst när resten av världen sover. Ja vi får se i morgon. Go'natt!

Dö nyfiken? Nej Tack!

Ibland infinner den sig! Känslan.... att vara mitt livet.. och bara tycka om precis allt!
Det är en skön känsla... och lyxig. Mycket träning krävs dock, att inte ramla tillbaka i; -Imorron ska jag göra det, nästa vecka, nästa år... dåå då ska jag göra allt det där jag tänkt.
Vad är det som gör.. och vad är det som är så svårt för människan att tänka, vara och leva i nuet??? Är det det faktum att vi kan köpa tioårs kalendrar, filofax eller numer leva genom mobilens kalender? Vad är det som är så j---a svårt att bara vara i, och njuta i, JUST NU??? Kan man verkligen skylla på en kalender? Sitter det inte i huv'et? Eller?? Teorierna är säkert många och jaa.., jag har många egna teorier också.

Jag tränar mig. Tränar i att vara här och nu. Jag gör på mitt sätt. Funkar för mig. Någon annan, typ DU, får hitta ett eget sätt.

Jag tänker.... när jag är 90 something och sitter i gungstolen (hoppas att det finns sånna då?) då ska jag tänka...; - Tänk att jag gjorde det, å' det, å' det.. och sen gjorde jag DET också.. gick inte så bra, men jag provade i alla fall.

Jag VILL INTE TÄNKA: -Undrar vad som hade hänt om jag gjorde det, eller det eller det???? Näpp, dö nyfiken är inte min grejj!!!!

Nä, nu är det dags att sitta ner och titta på den "fulla" månen och pussa på mannen! Det gäller att passa på!

Tänk på att det är en fin septemberkväll, med fullmåne, som måste tas till vara på. Gör den minnesvärd!!
Tack o Go'natt!

Tjejmilen 2011, en geografisk energi-sugpropp

I lördags var det dags. Tjejmilen 2011! Nu skulle det ske.

Mina kollegor och jag.

För några år sedan hade jag aldrig trott eller ens inbillat mig att jag skulle springa en mil, eller än mindre göra det i ett lopp! En tävling?! Min plan var,... har jag anmält mig så måste jag träna och all träning är ju bra, bara den blir gjord (som Blossom Tainton säger).
Jag och två kollegor på jobbet hade anmält oss tillsammans och vår sammanlagda träning i spring var inte många mil. Veckan innan tränade vi dock på att äta makaroner :-) Det gick bra! Dagen innan tävlingsdagen tränade vi på att dricka vatten :-) Gick också bra!
På tävlingsdagens morgon sken solen från en klarblå himmel och vi, tillsammans med 29.997 andra quinnor, samlades på Gärdet i Stockholm för att värma upp.

Musiken dånade i högtalarna och speakern vrålade i omgångar att vi skulle värma upp och klappa händer. Någonting händer när så många samlas på samma plats med samma inriktning i skallen. Det blir som en,... som en geografisk-energi-sugpropp. Adrenalin, puls, energi och muskler som testas innan starten går. Man rycks med. Samtalet tar slut. Oro kommer för att man startar i fel heat. Koncentrationen blir påtaglig. Pulsklockor och hörlurar rättas till. Nedräkning. Så går starten!

Min taktik var att ta det extremt lugnt framför allt i början, för att hålla hela loppet igenom. Musiken i mina hörlurar var en välkomponerad spotifylista med mycket Madonna. Det är INTE lätt att ta det lugnt i sitt eget tempo när startskottet går. Flockbeteendet är för starkt. Rusar en, så rusar alla!

Det gick i alla fall väldigt bra. På mitten av loppet gick jag lagomt bra tempo i intervaller för att orka till slutet. I alla dryckes kontroller greppade jag en mugg i varje hand, en med sport dryck och en med vatten. Sportdrycken drack jag och vattnet hällde jag på huvudet.

I sista delen av loppet upplevde jag den geografiska energi sugproppen igen. Det var som att lemmeltåget av springade q:or mot mål bara sög mig med, benen rörde sig av sig själva och alla hade vittring på målsnöret. De sista hundra metrarna sprang jag med ett leende på läpparna. Jag kunde inte låta bli att tänka på min fan club, som jag visste stod där och väntade.

Fan Club:en laddade på sitt eget sätt.

Tjejmilen, perfekt ställe för en singel.

Den geografiska energi-sugproppen!

En vimmelbild brukar alltid finnas med.....

Äntligen i mål! Här snurrar det lite lätt i huvudet.

Endorfin-spel, i precis hela kroppen!

Duscharna fanns i det vita Cirkus Scott tältet. Mina visioner om att föna håret och lägga make-up grusades totalt! Där inne var det becksvart, alla fick klä av sig mitt på golvet och lägga kläderna i en fin liten hög. Ja, det var Ångtvättbilen som stod för duscharrangemanget. Bakom tältet stod en gul högtrycksmaskin som det stod Kärcher på. Vi har ju också en sån här hemma,.... högtryckstvätten till bilen.

Det var hur som helst en rejäl duschning, utan fina detaljer till.

Efteråt var det ändå sköööönt. Nu skulle vi gå på stan, min fanclub och jag.
Ja, du ser helt rätt i jumpadojjor! Mina fötter gick helt enkelt inte ner i partyskorna efter Kärcherduschen.

Min prins och jag, på entren till Strandbryggan på Strandvägen.

Familjen Lindén roade sig på småbarns-familjs-manér i baren :)

Ännu en smart affärsidé kläcks.

Flickorna Lindén hade alla tre lekt med läppglansen.

Eftersom jag redan hade sprungit så långt den här dagen,
tog vi spårvagnen ner för strandvägen mot inner city.

Äntligen mat!

Det var en fantastisk dag, fantastiska kollegor, fantastiskt väder, fantastisk upplevelse, fantastisk kväll med fantastiskt umgänge med underbara människor....... och till sist men inte minst... min fantastiske man, Patric som tagit på sig ansvaret som coach och inspiratör i min träning inför och under loppet!

Min man, prins, coach o inspiratör.

Den 1 september 2012 går nästa!!!!!