Är man kärring när man tycker leopardmönstrat är snyggt?

Helt plötsligt vid något tillfälle, när jag skulle köpa ett nytt klädesplagg inför en fest, fastnade jag i butiken vid en ställning av leopardmönstrade tunikor. Tanken svävade i huvudet,... ja..hm.. ganska snyggt!? Jag kanske ska prova?

Innan jag hade hunnit tänka tanken klart slog medvetandet larm och sade ifrån. Nej! Det är bara kärringar och våp som bär sådana plagg! En vision uppenbarade sig för mig. Alice Timander mode- och galaprincessa, som ofta poserade i alla möjliga varianter av leopardmönstrat. Då tyckte jag det var otroligt dålig smak.... och nu står jag där själv och håller i leopardmönstrat plagg framför mig och speglar mig samtidigt. Vad händer?

Det finns ett uttryck som säger: -När en kvinna radikalt byter frisyr står hon inför eller mitt i en förändring. Jag undrar om det stämmer på klädsmak också? Är det något som händer när man kommer till en viss ålder? Obegripligt.

Tankarna kring detta ämne har roat mig mycket på sista tiden. Är det okej att komma i kortkort jeanskjol som visar mer av lårbenet än vad den döljer när man är 43? När slutar det vara snyggt med långt blonderat hår? När börjar det se patetiskt ut? Ännu värre, med extensions! Löshår på svenska. Är det så att 'jag' och många med mig,... samhället, lägger någon sorts värdering i vad klädstilen står för? Hur mycket signalerar klädstilen till omvärlden?

Avklippta trasiga, fransiga jeans. Är
det stilrätt vid 43, 63 eller 23?

Med risk för att få många upprörda känslor nu så måste jag ändå ställa frågan.

Är det chict när man någonstans 55+ och uppåt uppenbarar sig i lösögonfransar, blonderat hår med 'löshår', fransiga low cut jeans med hål på och conversedojjor som inte är knutna etc etc.... ?? Alla attribut som man vanligtvis ser på en 17-åring idag. Hur uppfattas man då? Hur vill man uppfattas? Är det vår jagt på ungdomen? Är man mer ungdomlig om man klär sig som en 17-åring? Eller är det mer som ett rollspel? Jag låtsas vara ung och går in i ungdomsrollen i och med att 'dräkten' är på. Kanske är det människors behov av att katalogisera andra människor som är drivkraften här? Behovet av att ha normer? Ja här finns det flest frågor och inga svar.

 

Jag vill inte lägga den här debatten i ett könsperspektiv... men det finns några få uttryck som relaterar till ålder och utseende för den manliga delen av befolkningen. Männen kritiseras inte lika hårt och har inte lika många skälls-namn som kvinnorna.

Stilikon? Knappast! Varken pippilottor, keps,
rutiga brallor eller jumpadojjor bidrar till
stilistisk förebild.

Kvinnor kan heta: tjej, brud, kvinna, kärring, ragata, rivjärn, bomb, klimakteriehagga, pinuppa, lolita, våp.. med mera..

Män kan heta: pojke, kille, yngling, man, gubbe, grabb, slips/kostymnisse, stekare, yuppie.. med mera..

Det finns säkert en uppsjö av fler benämningar både på män och kvinnor. Kanske finns det en tendens till att kvinnors öknamn är åldersrelaterade och mäns öknamn är mer statusrelaterade? Det är en högst ovetenskaplig slutsats ifrån mig och jag ska fortsätta fundera på detta.

I går skrev Daniel Björk en betraktande artikel i Svenska Dagbladets Kulturdel med tongivande ord som "stilbrott" och "åldersbestämt" om kvinnans stilregler kopplat till ålder. Intressant läsning, jag rekommenderar!

Artikeln eldade på min tankar om leopardmönstrat eller inte, gammal eller ung. Snart kommer jag väl från min bästa frisörska med helt NY frisyr också!!!! Gud förbjude, då är det förändringar på gång... det vill jag lova!