Socker, det vita giftet

Är det inte för bedrövligt att matvaror i butik är 'kryddad' med druvsocker!!??
Stärker mig i min tes att ska man äta nyttigt, får man hålla sig ifrån behandlade råvaror!!

Hjärta och hjärna en combo som måste få teamworket att fungera!

God Jul, Jul, juldagar, mellandagar, Gott Nytt år, nyår, god fortsättning, fortsatt god fortsättning, trettondagsafton, trettondag......

Allt rann på som en liner i en fabrik, som lean-i-fierat sig. Allt passerade fort som f*n, helt enkelt! Minns min barndoms julhelger, man tyckte det var en EVIGHET med jullov! Skönt! Man åkte pulka, hade snökrig och gjorde snöänglar, knäckte nötter och åt godis, i flera veckor.

Men det var också då, som det är nu, alla dessa middagar med och utan släkt. Skinkan, sillen, köttbullarna och senapen åkte in och ut ur kylen HUR LÄNGE SOM HELST!

Speciellt minns jag familjemiddagarna hos farmor o farfar. Där fanns ju alla instrumenten; cello, fiol och pianot. Minns farfars klinkande på pianot. När jag var riktigt liten satt jag i hans knä, medan han spelade Tomtarnas vaktparad. Goda minnen......

Då ville jag bara höra Blinka lilla stjärna där, idag hade jag gett vad som helst att få höra honom spela "vaktparaden" igen.

Varför kan man inte uppskatta det som upplevs just där och då, när det faktiskt upplevs?

Varför ska det gå en halv livstid, innan man börjar förstå vad som ska uppskattas?

Kan inte bara ha med åldern att göra? Eller...?
Ja, jag har inga svar.... den här gången heller!
Om du har något bra svar är du välkommen att skriva i kommentarsfältet.

Hur som helst, varje nyår står jag där och tittar upp i himlen, tittar på raketer och tänker: - Nytt år, igen! Tacksam! Vad ska det nya året bära med sig? Numer tänker jag inte enbart rosa tankar på nyåret. Jag tänker även: - Måtte inget tråkigt inträffa det här året. Låter kanske lite tragiskt och patetiskt, men fortfarande sant.

Från de bekymmersfria jularna inklusive nyårsfirande till dags datos nyårsfirande, har ju en del vatten runnit på under broarna. Törnar och förluster. Ju äldre man blir, ju mer samlar man ju på sig. Hur lever man med det? Med törnarna o förlusterna, menar jag.

Ja, internt försöker jag styra mina tankar och inte bara låta dem flyga runt som de vill. Det är så lätt att tänka i loopar.. och har man då kommit in i en negativ loop... ja vi kan säga: -Det är inte bra!
Du vet ju hur en loop fungerar, eller hur? Har man kommit in i den och fått lite fart, ja då snurrar det bara på, i den negativen loopen. Kanske mer och mer omedvetet.

"Nejj, aj f*n där kom jag åt en spak, nu går vi in för störttning." (fr Magnus o Brasse show, Piloterna i Varning för barn) Nähä du, det gör vi INTE!

Vi har fått en hjärna för att den kan vara närvarande, klarsynt, pragmatisk och kreativ samt att den kan minnas ( å' lite till)! Vi har fått ett hjärta för att kunna känna, drömma, måna om, ta emot, ge och älska med ( å' lite till)! Låt dessa två bli ett teamwork och låt dem göra jobbet tillsammans. The two are an unbeatable combo when working together! Vi alla har säkert olika sätt på att få dem att sjunga samma tonart och gå i samma takt?! Funkar det inte, gör som alla andra företag! GÅ PÅ TEAMBUILDING!

Jag tror på att vi blir en hel människa och kan njuta av livet här och nu när vi får hjärta och hjärna att sjunga i samma tonart. Det är då vi får en möjlighet att kunna navigera mellan livets goda och framtidens fantiserade glädjeämnen.