Ibland infinner den sig! Känslan.... att vara mitt livet.. och bara tycka om precis allt!
Det är en skön känsla... och lyxig. Mycket träning krävs dock, att inte ramla tillbaka i; -Imorron ska jag göra det, nästa vecka, nästa år... dåå då ska jag göra allt det där jag tänkt.
Vad är det som gör.. och vad är det som är så svårt för människan att tänka, vara och leva i nuet??? Är det det faktum att vi kan köpa tioårs kalendrar, filofax eller numer leva genom mobilens kalender? Vad är det som är så j---a svårt att bara vara i, och njuta i, JUST NU??? Kan man verkligen skylla på en kalender? Sitter det inte i huv'et? Eller?? Teorierna är säkert många och jaa.., jag har många egna teorier också.
Jag tränar mig. Tränar i att vara här och nu. Jag gör på mitt sätt. Funkar för mig. Någon annan, typ DU, får hitta ett eget sätt.
Jag tänker.... när jag är 90 something och sitter i gungstolen (hoppas att det finns sånna då?) då ska jag tänka...; - Tänk att jag gjorde det, å' det, å' det.. och sen gjorde jag DET också.. gick inte så bra, men jag provade i alla fall.
Jag VILL INTE TÄNKA: -Undrar vad som hade hänt om jag gjorde det, eller det eller det???? Näpp, dö nyfiken är inte min grejj!!!!
Nä, nu är det dags att sitta ner och titta på den "fulla" månen och pussa på mannen! Det gäller att passa på!
Tänk på att det är en fin septemberkväll, med fullmåne, som måste tas till vara på. Gör den minnesvärd!!
Tack o Go'natt!
